2017

Föreningen Aktiva Seniorer i Borås

 

F

Föreningen har haft sin sista månadsträff för våren i Åsikten på Träffpunkt Simonsland.Ordförande Lotta Löfgren-Hjelm hälsade drygt 50 deltagare välkomna och informerade om höstens månadsträffar och startmötet den 29 augusti i Parkhallen.

Lars-Göran Andersson, som är en av ledarna för Fåglar 1, berättade om vad de 12 deltagarna gör och framför allt ser på sina träffar ute i fågelvärlden. Säsongen avslutas alltid med en tvådagars resa till någon plats med rikt fågelliv.

Christina Backlund visade hur man förr i tiden stickade på väg till fäboden eller på vandring till Stockholm för att sälja sina alster. Tvåändsstickning förekom framför allt i Mellansverige. I Falun har man hittat en vante i denna teknik från 1680-talet.

Efter kaffe och fralla talade nationalekonomen Jan-Eric Nilsson över ämnet Korruption. Man kanske förknippar det som ett problem i länder långt från oss men det finns närmre än vi tror. Där det finns pengar finns det giriga fingrar. Redan Platon beklagade sig över att det förekom fusk i staten.

Korruption betraktas olika i olika kulturer. Den gör länder fattigare. Det är alltid folket = skattebetalarna, som får stå för notan utan att veta om det.Korruption är största enskilda hindret för ekonomisk och social utveckling i världen. Länder, som kan minska korruption, kan öka inkomst/capita med 400 %.

Sverige är relativt förskonat från korruption. Det betyder att det är låg risk att investera här. Sveriges unika tillit sjunker tyvärr: Kan man lita på folk? Korruption öppnar för annan kriminalitet.

Lotta Löfgren-Hjelm tackade för ett mycket intressant föredrag med en linnehandduk med Boråsmotiv och föreningens färggranna paraply. Efter lottdragning på entrébiljetten påminde hon om Träffpunkt Simonslands tvåårsjubileum den 18 april, som firas med öppet hus hela dagen.Till sist önskades alla en GLAD PÅSK.

 

Birgit Nilsson

 

 

 

Månadsträff med Poppe

 

Ett sextiotal medlemmar deltog i höstens andra månadsträff. Birgit Nilsson, som är ansvarig för föreningens kansli, hälsade välkommen och förklarade biets betydelse som föreningens symbol.

Efter fikat var det så dags för eftermiddagens huvudpersoner Gunilla och Thomas Poppe att framträda. Thomas sjöng en clownvisa om sin far Nils Poppe till ett bildspel om dennes liv. Sedan började Gunilla att berätta om Nils Poppes uppväxt i Malmö, där han föddes som oäkta barn 1908 och lämnades till en änglamakerska. Men till det vanvårdade hemmet kom ett ungt barnlöst par och tog hand om den lilla pojken. Makarna Jönsson bodde nära Möllevångs- torget, och när Gunilla nämnde gatuadressen Claesgatan 2 hajade jag till. Det var ju nämligen på den gatan som mina farföräldrar bodde på 1940- och 50-talet.

Den lille Nils blev väl omhändertagen av sina fosterföräldrar men drömde ändå om att ha egna föräldrar, och Thomas sjöng en egen visa "Se mig" i anslutning till detta. Nils Poppe fick gå med på nyårsrevy i Malmö och se stumfilmer på biografen Alhambra, men han var också i Folkets Park och lyssnade på Hjalmar Branting. Skolgången p å Johannesskolan intresserade han däremot sig inte för.

Nils Poppe kom ut i arbetslivet, men teaterdrömmarna fanns kvar. Efter att han hade haft en liten roll i Ett resande teatersällskap fick han träffa Malmös store teaterman Oscar Winge. Turnerandet med hans sällskap ledde till engagemang hos dåtidens ledande revyman Ragnar Klange.

Han samarbetade med Rolf Botwid och Calle Reinholdz ( fyrtornet och släpvagnen) och fick sitt genombrott 1941 med Blåjackor på Oscarsteatern, där hans motspelerska var Anna-Lisa Eriksson. Nils Poppe började filma och 1944 kom den första filmen om Sten Stensson Sten. Internationell berömmelse fick den tragikomiska filmen Pengar, som fick pris vid biennalen i Venedig 1946.

Nils Poppes karriär fortsatte med filmerna om soldat Bom men också med Bergmanfilmen Det sjunde inseglet. På 1960-talet blev det teater, och 1966 tog han över Fredriksdalsteatern i Helsingborg, där han spelade friluftsteater under 28 somrar. Gunilla Poppe avslutade med att berätta att hennes man grät, när han insåg att han inte orkade framträda längre. Sonen Thomas satte en stämningsfull punkt genom att framföra Charlie Chaplins Smile.

En mycket intressant genomgång av Nils Poppes liv var till ända, och de nostalgiska vibbarna var många för mig inte minst genom de malmöitiska inslagen.

 

 

Rolf Bååth

 

 

2017