2018

Föreningen Aktiva Seniorer i Borås


Resor 2018


Resa till Birgit Nilssons museum samt Skottorps slott


Efter en tidig samling vid Gustav Adolfs församlingshem åkte vi iväg i ett strålande varmt sommarväder till vårt första stopp, som var Kvibille Värdshus. Där blev vi serverade kaffe och goda smörgåsar samt pepparkaka med ädelost. Vi fick också möjlighet att köpa med oss ost från Kvibille mejeri.

Därefter for vi vidare till Birgit Nilssons museum i Svenstad, Västra Karup. på Bjärehalvön. Vi fick besök i bussen av en guide, som berättade hur de närmaste två timmarna hos dem skulle tillbringas. Vi delades upp i tre grupper för att få en fin guidad tur i Birgit Nilssons boningshus. Medan vi andra väntade på vår tur kunde vi gå runt i en fantastiskt fin utställning över hennes liv och karriär som firad operastjärna. Till vår hjälp hade vi hörlurar och kunde koppla in oss på många olika ställen, så vi kunde både se henne på film, höra henne sjunga och även berätta om sitt liv. Starten var ju inte så lätt för henne. Hennes far ville att hon skulle vara kvar på gården och ta över den, men hennes mor hjälpte henne via ett arv så att Birgit kom iväg till Stockholm. Där möttes hon av nya svårigheter med dirigenter m fl, som tyckte att hon inte hade tillräckligt med utbildning och kunskap utan att hon skulle stanna kvar på landet. Men Birgit Nilsson gav inte upp utan kämpade på och fick så småningom roller i operor och sedan var karriären på gång.

Birgit Nilsson var den sjunde generationen på gården och hon bodde gärna där på sommaren. Hon ville att barndomshemmet skulle finnas kvar,  och museet uppfördes i enlighet med hennes egen önskan. Birgit Nilsson har där samlat mycket av sina scenkläder och många vackra smycken och andra föremål som  hon fått genom åren. Museet invigdes 2010.

Efter besöket på museet var det dags för lunchbuffé på Åkagårdens golfrestaurang, innan vi åkte vidare till Skottorps slott. Slottet ägs sedan 2005 av Ingmarie och Thomas Müller-Uri. Ingmarie berättade mycket målande om slottets historia och framförallt om alla problem med att få Karl XI att gifta sig med Ulrika Eleonora av Danmark. Kungen försökte med än det ena och än det andra för att slippa, men den 6 maj 1680 gifte de sig på Skottorps slott, och vad som framkommit av dagböcker som kungen skrev blev äktenskapet mycket lyckligt. Efter kaffe och kanelbulle i Kungssalen gick vi över till slottets mejeri och kunde där smaka på 6-7 sorters olika ostar från gräddost till krutrök (den sistnämnda en riktigt stark ost lagrad i 3 år). Den mest kända osten som Skottorp tillverkar är nog Ambrosia. Så det blev en del ostar med hem härifrån också. Sedan bar det av hemåt i värmen efter en lång och trevlig dag.


Gunnie Bertilsson



Kinnekulleresa

Vi startade från Borås en solig morgon, och första stopp var ett gott förmiddagsfika på Café Nordpolen i Vara. Hela dagen såg vi underbar natur: Gula rapsfält, ännu gulare maskrosfält, blommande fruktträd och massor av hästar.

Vår eminente guide Ewert hämtade vi upp i Skara kl. 10, och sedan guidade han oavbrutet - helt fantastiskt! Han kallar sig själv historienörd, och vi fick många årtal, namn och berättelser om kungariket Sverige i stort och om landskapet Västergötland i synnerhet. Historien om hur vårt land kristnades håller på att skrivas om - till Västergötlands fördel.

Vi åkte genom Götene som inte bara är en rik jordbruksbygd utan också har företag som Arla och Dafgård. Forshems vackra kyrka från 1100-talet med alla dess reliefer var väl värd ett besök.

Kinnekulle består av platåberg (som jag inte kommer ihåg alla olika delar av), men en enkel uppbyggnad av det kunde ses på Stenmuseét i Falkängarna. Där finns en hantverksgata med många olika konstnärsbutiker. Solen fortsatte att skina, vi åt glass, tittade runt och gick även till hamnen och njöt!

Kinnekulle har växtzon 1 och varför vet ingen, men det gör att det är väldigt grönt, nästan tropiskt ibland. Ramslöken såg vi bara knoppar av, men fick veta att bara en vecka senare är det alldeles vitt.

Vi passerade Hellekis och Råbäcks säteri, det senare med ett eget stationshus för de kungliga som brukade besöka stället - på "den gamla goda tiden".Vi såg Munkängarna där många människor än idag har picknick och varifrån det utgår flera naturstigar.Vid ett stort kalkstenbrott gick vi ur bussen och beundrade utsikten över bl a Vänern. Lunch på Kinnekullegården smakade utmärkt och även ögat fick sitt i form av hänförande utsikt!

På hemvägen stannade vi vid Husaby kyrka med vackra träsniderier och en källa där Olov Skötkonung döptes på 1000-talet.Vi åkte genom flera vackra byar, Kinne-Kleva var en av dem.

En toppen dag! Tack till Harry som planerade och Åke som hoppade in, till Lars-Bertil, vår duktige chaufför, och till Ewert, vår intressante guide!


Vi som var med //Britt Ringqvist




På resa till Hornborgasjön


Gunnie Bertilsson hälsade en vårvintermorgon 20 aktiva seniorer välkomna till en tur till Hornborgasjön.Där besökte vi först Löfwings Ateljé. Till kaffe och fralla berättade Göran Löfwing om den pågående utställningen, som tagit tre år att få klar. Han berättade också om att tranorna är utrustade med en värmeväxlare, som gör att de inte fryser när de tillbringar natten på isen

Emelie Ek berättade om hur Ateljén kom till och hur Göran tidigt visste att det var måla han ville göra. Redan som 8-åring hade han sin första utställning. År 2000 fick han i uppdrag att måla alla fonder till Historiska Museéts permanenta utställning, ” Natur i Sverige”. Numera driver han tillsammans med sin hustru Löfwings Ateljé och Krog.

Efter att ha beundrat utställningen och den gamla ateljén begav vi oss till Åsle Tå, där lunch väntade. Mätta och belåtna fick vi en guidad tur på Tågatan. Solen lyste, Korlaforsen porlade och marken var på vissa ställen täckt av snödroppar. De små husen byggdes på allmänningen under 1700 och1800-talen och är Sveriges största samling av backstugor. Det äldsta var bara sex kvadratmeter stort eller litet. Här fanns också en smedja, kvarn, visthusbod och lantbruksmuseum.

Eftermiddagskaffe med drömtårta inmundigades på Falbygdens Ost, som numera är en osteria, eftersom man inte har något mejeri längre utan lagrar och förädlar ost .När vi smakat och köpt det vi ville ha, var det dags för hemfärd. Solen lyste fortfarande, när vi tackade både chauffören Andreas och Gunnie för en lyckad dag.


Birgit Nilsson

                                   


En första resa i Kinds härad


Himlen var mulen och termometern visade 10 grader, när ännu en resa i Sjuhärad startade från Gustav Adolfs församlingshem. Denna gång var det södra delen av Kinds härad som stod på programmet.

Olle Friberg förrättade upprop och fann att alla svarade ja. Sedan tog Lennart Nordquist över och berättade om dagens resa, där Limmareds värdshus skulle ersätta Klevs gästgiveri som lunchmål. Snart var vi inne i Svenljunga kommun, och solen hade börjat bryta igenom morgondiset, när vi passerade Ätran. Vid Tranemo kyrka stannade vi till, och Lennart berättade om  dess arkitekt Emil Langlet, som var besatt av centralkyrkotanken. 

Dagens första längre stopp gjorde vi i Håcksvik. Här hade syföreningen dukat fram kaffe med hembakat, som smakade bra, innan det var dags för två intressanta guidningar.

Klockargården byggdes som en vanlig bondgård 1843, men fem år senare prydde bonadsmålaren Sven Erlandsson ett rum på andra våningen med märkliga bilder ur den bibliska historien.  Bonaderna tapetserades över, men de återupptäcktes 1943.

33 olika bildfält målades av Sven Erlandsson, och att målningarna är fast monterade på väggarna är unikt. De naivistiska bonaderna gör ett starkt intryck.

Håcksviks kyrka är från 1826, men tornet är ursprungligen ett försvarstorn. Dopfunten är från 1200-talet och står framför den gamla altaruppsatsen. På väggarna hänger tre vapensköldar.

Från Håcksvik fortsatte vi mot Östra Frölunda och gjorde en avstickare till Gräne gruva, som var i drift 1899-1932. Från gruvan exporterades fältspat till Tyskland.

Sedan gick färden förbi Örsås och Strömsfors till Limmareds värdshus, där den berömda snitseln väntade. Ute strålade solen, när vi gjorde en tur genom Limmareds samhälle. Dagens sista uppehåll gjorde vi i Uddebo. På avstånd såg vi det som en gång var Uddebo väveri, men vårt mål var Gula huset. Vi fick information inte bara om huset utan om hela samhället, innan dagens andra kaffestund väntade.

Och vid femtiden var vi tillbaka efter en händelserik resa. Stort tack till Lennart Nordquist och Olle Friberg för ett fint arrangemang.


Rolf Bååth



Lights in Alingsås


Vi var ett 20-tal förväntansfulla FAS-medlemmar, som startade med buss mot Alingsås och Nolhaga slott. Slottsparken bjöd på en skön kort promenad, där Säveån stilla flöt fram under slottsbron och de ståtliga parkträden visade sig i sin vackra höstskrud i solnedgången.

Jonas Alströmer tog på 1720-talet in potatis från Frankrike. Han genomförde omfattande provodlingar på Nolhaga Säteri. Potatisknölarna kallade han för nolor eller jordpäron. Pärer kallar man fortfarande potatis i Skåne.

Det nuvarande slottet, villan, byggdes 1879. I skymningen efter en generös räksmörgås, kaffe och skånsk äppelkaka startade vandringen.

Vår utomordentliga guide, Margareta, tog oss med på en fantastisk tur på 2,5 km i skön ljummen kvällspromenad. Under 1,5 timmar fick vi uppleva ljusinstallationer av växlande slag, ljussatta av internationella ljusdesigners. Tillsammans med studenter från hela världen har man under en veckas workshop ljussatt offentliga stadsmiljöer. Därefter öppnas allt för allmänheten och mer än 80 000 besökare per år tar sig en mysig promenad för att uppleva ljusinstallationerna.

2019 fyller Lights in Alingsås 20 år. Evenemanget har satt Alingsås på kartan som ett av Västsveriges självklara utflyktsmål under oktober månad. Under fem veckor har man här ett ljusevenemang väl värt att bese.


Birgitta Ståhl