Si, istiden kommer
Dramatikern Eugene O´Neill skrev en gång en pjäs som i svensk översättning har titeln Si, iskarlen kommer. Med tanke på det nuvarande väderleksläget skulle det vara frestande att i stället utropa Si, istiden kommer. Morgon efter morgon är minusgraderna tvåsiffriga. Men framemot eftermiddagen har kylan mildrats, och det är dags att bestämma sig för en utomhusaktivitet.
Skidspåren har sedan min iskanetur i mitten av januari blivit allt bättre, och visst är det skönt att glida fram i spåren, om nu inte någon vandrande motionär med hund varit framme och råkat välja skidspåret i stället för gångstigen.
Kylan har gjort att sjöisarna lagt sig. Har vi nu med ålderns rätt ställt undan skridskorna för gott, kan vi ju faktiskt i stället ta en promenad på isen. Det var det vi gjorde i den härliga februarisolens sken. Någon hade haft vänligheten att ploga upp en lagom bred väg, där både vandrare och skridskoåkare samsades. En del hade plockat fram sparken, och utanför den iordningsställda vägen pågick andra aktiviteter. Man åkte skidor, körde moped, ja t o m cykel. I lokaltidningen hade vi läst att det gick bra att köra bil på den här sjön, men något sådant fordon syntes tack och lov inte till.
Naturligtvis hade vi fikaryggsäck med oss, och ingenting kunde vara härligare än att ta plats på några flata stenar intill strandkanten och låta sig väl smaka. Det var bara att njuta!
Ännu några dagar har vi kyla, men sedan skall det bli riktigt varmt. Det blir bakhalt i skidspåren och isarna börjar bågna. Istiden försvinner, och vi ser fram emot den sköna vårvärmen.
Rolf Bååth