Månadsmöte 16 februari

Föreningen Aktiva Seniorers ordförande Lotta Löfgren Hjelm hälsade alla, som trots dimma och regn tagit sig till månadsmötet, välkomna. Hon informerade först bl a om läget på resefronten och hälsade sedan Janet Ältebo från organisationen Funktionsrätt Västergötland välkommen.

Janet informerade om ett behjärtansvärt projekt SAMBI,  Samtal Med Bilder, som pågår för tredje året.  Det är ett projekt som Allmänna arvsfonden har bidragit med pengar till. Kommunikation är en mänsklig rättighet, och i SAMBI arbetar man med att testa och sprida en metod som går ut på att samtala med stöd av bilder. Metoden gör det lättare för många att prata med varandra. Lotta tackade Janet för viktig information.

Efter kaffepausen hälsade Lotta två polishundförare från Hundgruppen Älvsborg, Karin Charlesdotter och Jennie Güldenpfennig välkomna.

För att bli hundförare fordras att man har arbetat som polis i minst 2 år. Man skall vara trygg i sitt jobb, kunna arbeta ensam, ha god fysisk förmåga, ha bra kontakt med djur, ”ha ett pannben av stål” och inte minst en massa ”jäklaranamma”. Man måste även vara införstådd med att all arbetstid och fritid går åt  till att träna hunden samt att hela familjen måste vara med på att ha hund. Är alla dessa kriterier uppfyllda, kallas man till provtjänstgöring och slutligen till utbildning i Karlsborg i åtta veckor tillsammans med sin hund.

Av de hundar som väljs ut är 70 % schäferhundar, 20 % malinoir, belgisk vallhund och 10 % av andra raser. När hunden är 16 månader gammal, börjar träningen för att gå i tjänst med ett lämplighetstest plus två månaders prövotid. Hunden tränas av hundföraren dygnet runt och lever och bor hos hundförarens familj som sällskapshund. Hund och förare kallas ut till olika uppdrag, t ex räddningsuppdrag, skyddsuppdrag, sökuppdrag och ibland hotfulla uppdrag. Jennie och Karin bedyrade att hunden  inte går till angrepp eller bits utom på kommando från föraren. Ett viktigt kriterium för att jobba som polishundförare är att man måste tycka att det är roligt. Att både Jennie och Karin tycker det roligt var det ingen tvekan om. De utstrålade entusiasm och stolthet över sitt jobb och framför allt kärlek till sina hundar.

Lotta tackade hundförarna för ett intressant och medryckande föredrag med var sin blombukett och paraply. Sedan tackade hon alla för en trevlig eftermiddag, och mötet avslutades med ett gratislotteri. Som ”grädde på moset” fick vi som ville bekanta oss med Karin Charlesdotters schäfer. Vilken underbar hund!!

Laine Wester

Månadsmöte 9 mars 2023

Efter stämmoförhandlingarna och kaffe med semla hälsade Lotta Löfgren-Hjelm dagens föreläsare Olaf Eriksson välkommen. Olaf är häktes- och fängelsepräst inom kriminalvården till 50 % och präst i Gustav Adolfskyrkan till 50 %. Han blev prästvigd 2006 och arbetade under ett antal år i England och Frankrike.

Under pandemin, när mycket stängdes ner, saknade han att samtala med människor, saknade det goda och värdefulla samtalet.  Han upptäckte vikten av själavård. Olaf kände att han ville vara en del av att göra skillnad i människors liv och sökte och fick tjänsten som fängelsepräst i Borås.

Olaf berättar med värme om de människor han möter som gått vilse i livet. Hur viktigt det är att se människan bakom hemska brott, trasiga människor som innerst inne förstår att de tappat något värdefullt i livet. De sitter i häktet eller fängelset och är där för att de inte såg någon annan utväg än den som ledde till straff.

Han berättar om pojken som såg sin mamma bli ihjälslagen av hans pappa. När han såg sin kompis slå sin flickvän kom uppväxten ifatt honom, och han slog nästan ihjäl sin vän. Våldet han sett när han växte upp var orsaken till att han nu satt inne för misshandel.

En vilsen trettonåring får olika uppdrag av ett kriminellt gäng som blir som hans familj. Efter sju år i gänget har han missat skolan och får inget arbete. Han har åkt fast för knarklangning och behöver hjälp. Här kan en fängelsepräst hjälpa den som vill med samtal och försöka säga rätt saker som leder till försoning, förlåtelse och som gör att livet blir uthärdligt.

Många unga ser ingen utväg i livet, framtiden är mörk. De saknar en viktig sak i livet, goda förebilder. Olof påminner om att vi alla har medansvar för det samhälle vi har. Att godhet är lika smittsam som ondska.

Med värme och stor medmänsklighet berättade Olaf om sitt arbete för en helt trollbunden publik.

Lotta Löfgren-Hjelm tackade Olof för inblicken i en fängelseprästs vardag.

Laine Wester