RESOR OCH STUDIEBESÖK VÅREN 2026

Klockan är åtta en torsdagsmorgon i maj, och ett trettiotal FAS -medlemmar har tagit plats i en buss, som skall föra dem österut. Det regnar, men snart upphör vätan, och vi kommer i väg. Ordförande Lotta hälsar välkommen, och hennes man Lars ger en del praktiska upplysningar inför dagen.

Regnskurarna avlöser varandra under färden, men det ser ut att ljusna just österut. I Bottnaryd stiger dagens guide Anna på bussen, vilket vi kommer att vara väldigt tacksamma för. Hon börjar med att berätta om dagens mål, den där ön i Vättern, som heter Visingsö. Att det är fel att påstå att ön är platt upptäcker den som cyklar på Visingsö, menar Anna.

I Huskvarna ligger Kroatorpet, och där stannar vi för förmiddagsfika. När vi tagit plats i
bussen igen, fortsätter Anna att berätta om Visingsö. Enligt sagan uppstod ön, när jätten Vist
kastade ut en torva i Vättern för att hans fru skulle kunna ta sig över sjön. Men framför allt
uppehåller sig Anna vid ätten Brahe och dess tre borgar, Västanå, Visingsborg och Brahehus. Vi far igenom Gränna, grundat 1652 och kommer ner till färjeläget. Färden över Vättern tar 25 minuter, och när vi kommer i land på Visingsö, ser vi ruinen av slottet Visingsborg, som brann 1718.

Färden går norrut genom Tunnerstad, där hälften av öns 670 invånare bor, och vi passerar tingshuset vid Kumlaby, som nu är museum, innan vi når öns nordligaste by Erstad. På återvägen tar vi av i Rökinge och följer en mindre väg söderut. Vid öns sydspets ligger Näs. Vi gör en vandring på 600 m till borgen, som är Sveriges äldsta och första riksborg. Den brändes på 1300-talet, och delar av den har rasat ner i Vättern.

Vi vänder norrut på öns huvudväg, passerar mullbärsträden i Stigby och far igenom en ekskog, som började planteras på 1800-talet. Vi äter lunch vid färjeläget och avstår från regnigt besök vid Visingsborg. I stället berättar Anna om Andréexpeditionen 1897 och hänvisar den vetgirige till Andrémuséet i Gränna. Regnet öser ner, när vi lämnar Visingsö och kommer till Gränna, där vi ser karamellkokerskan Amalia, innan vi lämnar den gamla riksettan och tar av mot Rötttle. Vi passerar Carl Eldhs Löparna och gör ett uppehåll för inköp av polkagrisar. Anna berättar om föreningen Östra Vätternbranterna, som vill lyfta området för turism och friluftsliv. Äppelodlingen har stort  utrymme alltsedan 1930 -talet, och vi stannar vid Rudenstams frukt, vars grundare började som fallfruktsplockare. Här kan man handla frukt i både flytande och fast form, och här finns också ett kafé, där vi får vårt eftermiddags- fika med en god äppelmums.

Lars tackar vår guide, och vi ger henne en välförtjänt applåd, när hon lämnar bussen i Bottnaryd. Och snart är vi i Borås, och en trevlig resa når sitt slut. Torbjörn tackar arrangörerna och det är bara att instämma.

Rolf Bååth