En eftermiddag på Viareds företagspark

En regnig torsdagseftermiddag i slutet av mars lämnade en buss, full med FAS-medlemmar, den traditionella samlingsplatsen utanför Gustav Adolfs församlingshem. Målet var Viareds industriområde, och sedan Eivor Sülla hälsat välkommen, togs ordet över av Margaretha Björsell, som ingår i styrelsen för Viareds företagsförening

Vi åkte 7 km västerut till det som Margaretha benämnde Sveriges bästa företagspark. Själv har hon jobbat på Viared i 20 år och har bl a ansvarat för ViAlla, ett informationsblad som kommit ut i 77 nummer. Margaretha nämnde att företagsföreningen har 160 medlemmar .

Vi gjorde ett första stopp vid Volvo bussar, där Margaretha berättade om områdets historia alltifrån 1600-talets gästgiveri vid vägen mellan Göteborg och Borås. Viared bestod av flera byar, men på 1970-talet kom tekokrisen att påverka bygden. Borås behövde andra industrier, och gårdarna på Viared löstes in. 1977 etablerades Ellos och Boråstapeter här.

Färden gick vidare, och Margaretha berättade om alla företag, som vi passerade förbi. Men här finns också några avdelningar av Viskastrandsgymnasiet. Vi fick se baksidorna av företag, som man kör förbi på motorvägen, företag som Ahnviks och Stema. Och plötsligt var vi vid MC-klubben, där jag cyklat förbi åtskilliga gånger.

Efter att ha passerat DHL och Gina Tricot kom vi så till Viareds center, som familjen Björsell är involverad i. Här har Gert Wingård ritat en byggnad, som är inflyttningsklar i oktober och inrymmer lager och kontor men också en automatiserad livsmedelsbutik, en restaurang och som kronan på verket en takterrass..

Nytt stopp blev det vid Lilla matstället, restaurangen, som över en natt flyttades från platsen för Viareds center. Vi fortsatte sedan förbi Speed groups långa fastighet, och vid ”pyramiderna” såg vi så Fristads, där vi skulle göra ett studiebesök. Här tog Ragnhild Lantz emot och beskrev företagets historia alltifrån starten i Fristad 1925. 2019 flyttade man in på Viared. Företaget har fabriker på många ställen i Europa, bl a i Ukraina.

Sedan företagsföreningens ordförande Sofia Sandgren berättat om föreningen och också om strävandena att förbättra trafiksituationen genom ett mot vid Boråstorpet ,var det dags för en liten rundvandring i huset. Huvudintresset riktades mot AutoStore, företagets automatlager, varifrån 25000 plagg kan levereras dagligen. Det var fascinerande att se robotarna ”arbeta”.

Snart var det tid för eftermiddagskaffet, som vi drack på Bruket. Medan vi åt

de stora kanelbullarna, berättade Sandra Stefansson från Bruket om hur man tog över Ellagården. Sen december 2020 har man satsat på café, restaurang och försäljning men också på konferenser och konserter. Men det finns också möjlighet till glamping för 28 personer.

Eivor Sülla tackade dagens mesta guide, Margaretha Björsell, innan det var tid att återvända till dagens samlingsplats igen.

Tack Eivor för en mycket trevlig och innehållsrik eftermiddag

Rolf Bååth

Den första junidagen var det dags för årets funktionärsresa, och ett trettiotal resenärer steg på bussen utanför Gustav Adolfs församlingshem.  är vi väl lämnat Borås, avslöjades sedan resmålen efterhand, och efter knappt två timmar var vi framme vid det första stoppet på Hallandsåsen, där kaffe och frallor väntade.

Färden fortsatte söderut, och snart kom vi till Barkåkra, som ligger strax norr om Ängelholm. Här körde vi in på området Valhall Park. Först kom vi till Frejagårdens förskola, men det var inte dit vi skulle, utan vårt resmål var Ängelholms flygmuseum.

Här togs vi emot av guiderna Bengt och Nisse, som delade in oss i två grupper. Själv kom jag att höra till Bengts grupp, och vår guide började med att berätta att vi befann oss på det område, som hade inhyst flygflottiljen F10, som 1945 flyttat hit från Bulltofta i Malmö, där flottiljen startat fem år tidigare. 2000 fattade riksdagen beslut om flottiljens avveckling, och 2002 upphörde F 10 att finnas till.  Nu är det PEAB, som äger byggnaderna på området, och i en av dessa inryms flygmuséet, som drivs av en kamratförening.

På vägen in till utställningshallen uppmärksammades Sveriges första aviatris Elsa Andersson, som Jan Troell sedan gjorde en film om, Så vit som en snö. Vår guide presenterade sedan hallens olika flygplan. Här fanns den flygande tunnan och Draken, här fanns Viggen och inte minst JAS Gripen, men man kunde också beundra en helikopter och en katapultstol.

Efter visningen fick jag höra att den andra gruppens guide Nisse hade sagt att detta var den första guidning, där alla damer stannat kvar hela tiden. Det var väl ett gott betyg åt både guide och besökare.

Innan vi lämnade Valhall park, åt vi en god buffélunch i områdets restaurang och sedan bar det i väg norrut mot Birgit Nilssonmuséet i Svenstad utanför Västra Karup. 

Det var andra besöket för några av oss, men sedan förra gången hade förutsättningarna för ett givande besök förbättrats. Nu utrustades varje besökare med en audioguide, där man kunde knappa sig fram till ett trettiotal stationer, som också var illustrerade i bild i de olika montrarna.

Här kunde man följa den världsberömda sångerskans karriär alltifrån studieåren till framträdanden på operascener som Metropolitan och La Scala. Hennes favoritställe var dock konserthallen på Tivoli i Köpenhamn.

Visst var det härligt att höra Birgit Nilsson i arior från Tosca och Turandot, men hon kunde också sjunga örhängen som I could have danced all night från My fair lady och Wien, du Stadt meiner Träume.