RESOR OCH STUDIEBESÖK VÅREN 2022
Alaska och Vitlycke museum
Den 18 maj, okristligt tidigt, påbörjade vi vår utflykt. Efter ett efterlängtat fikastopp på Rasta i Håby fortsatte vi mot Strömstad. Där stod en chartrad båt redo att ta oss till Nord Långö, i folkmun kallad Alaska. Anläggningen skapades i slutet av 1920-talet av den då 60-åriga Hilma Svedahl som efter 30 år i Amerika, bl a som guldgrävare i Alaska, återvänt till hemlandet och bosatt sig på den karga ön. Guldet hon vaskat fram hade hon för säkerhets skull sytt in i sina korsetter.
På 7 år byggde hon med egna händer ett säreget, lummigt sten- och blomsterparadis av terrasser, små hus, paviljonger, murar och växter. Där finns även Golden Gatebron som märkligt nog stod färdig två år tidigare än originalet i San Fransisco. Hon arbetade med att försköna ön ända till sin död 1965 vid 85 års ålder. På hennes gravsten står de talande orden ”Don’t worry”. Alaska var redan i slutet av 20-talet ett omtyckt utflyktsmål, men efter Hilmas död fick ön förfalla och meningen var att allt skulle jämnas med marken. Efter protester tog emellertid staten över och renoverade ön som numera är ett naturreservat.
Efter allt klättrande på klippor och snäck- och blomsterprydda terrasser serverades vi utomhus välsmakande varmrökt lax med potatissallad och grönsallad. En 20-minuters båtfärd tog oss tillbaka till Strömstad. Resan fortsatte sedan per buss till Vitlycke museum i Tanum. En arkeolog berättade på ett initierat och medryckande sätt om hällens rödbrunmålade hällristningar, skapade under bronsåldern mellan 1700 f Kr och 300 f Kr. Havsytan låg vid den tiden högre än idag, så i stället för att finnas mitt i ett jordbrukslandskap låg hällen vid vattnet.
Båtar spelade en stor roll i människornas vardag främst som handels- och krigsfartyg, så de flesta bilderna visar båtar av varierande ålder. Ristningarna har först på senare tid blivit imålade. De syntes ändå genom att lysa vita mot den mörkgrå hällen, när de knackats in med en hård knacksten. De flesta bilderna på människor är män eller könlösa men två kvinnor kan ses, dels den ena partnern i den kända bilden av brudparet, dels en kvinna som knäsittande sörjer sin man. Före hemfärden serverades vi kaffe och bulle i museets restaurang. Hemma var vi vid sjutiden trötta men glada efter en osedvanligt välarrangerad och trevlig utflykt.
Brita Sundström
Falkenbergsrevyn
Fredagen den 11 mars var det äntligen dags att genomföra något av en favorit i repris – Falkenbergsrevyn. Med en busslast förväntansfulla och glada Aktiva Seniorer åkte vi från Borås i ett strålande vårväder till Falkenberg.
Bussen parkerades behändigt bakom teatern och vi gick direkt till restaurang Sisi för att äta en väldigt god och riklig asiatisk buffé med mycket att välja på allt från sushi, olika varmrätter, drycker och kakor till mjukglass och kaffe. Gott om tid hade vi också fram till att revyn skulle börja.
Dubbeldosen heter årets revy och snabbt framfördes i början allt som syftade på den pandemi vi gått igenom de två senaste åren. Därefter följde mängder av händelser som inträffat både här och ute i världen beskrivna på revyns speciella och musikaliska sätt i ett snabbt tempo. Många skratt och även en del lite tänkbart.
Povel Ramel, som skulle fyllt 100 år i år, hyllades med en kavalkad med flera av hans kända melodier och texter. Cementas tillverkning, Leif GW Perssons sätt att tolka det kriminella, den politiska dragkampen om oss som röstar, Ebba Buschs husköp, nedlagda BB och långa resor för de som ska föda och bristen på barnmorskor och mycket mera fick sina kängor,
Dubbeldosen var namnet på revyn men med all musik, dans och skratt ger den också en rejäl måbra-dos som sitter i länge efteråt.
Gunnie Bertilsson
Kontrabasen
Efter flera bokningar och avbokningar p g a pandemin kunde vi äntligen komma iväg. Förväntansfulla satte vi oss i bussen till Göteborgs Stadsteater för att se Tomas von Brömssen i Kontrabasen.
Om det var det vackra vädret som gjorde att trafiken flöt så smidigt är svårt att veta, men vi fick i alla fall tillfälle att njuta av den ljumma vårkvällen på Götaplatsen, innan det var dags att gå till restaurangens dukade bord.
Med stöd av sex musiker som spelade underbar musik underhöll Tomas von Brömssen oss under en och en halv timmes tid.
Vi fick veta allt om kontrabasens utveckling genom århundradena, dess egenskaper mm men också om musikerns förhållande till sitt instrument. Som en röd tråd genom föreställningen gick kontrabasistens obesvarade kärlekslängtan.
Så var det dags att åter kliva på bussen för att fara tillbaka till Borås glada och nöjda och en erfarenhet rikare.
Åke Ekvad